Tålamod och acceptans. 


Yoga är inte bara fysisk träning. Det är så mycket mer. Hur du tänker, agerar, lever. I det stora och i det lilla. Hur du är mot dig själv såväl som andra.

Den fysiska yogan har varit minimal för mig den senaste tiden. Men det mentala finns med dagligen. Ibland med motstånd och ibland med flow. Hur jag exempelvis vissa dagar i slutet av graviditeten verkligen fick kämpa med acceptans och tålamod i väntan på min son, när beräknade dagen passerades med råge (16 dagar), och ändå ville han inte kika ut. Men vissa dagar fanns acceptansen och lugnet där. Att han kommer när han kommer och det är ok. Nästan som en varannan dags humör. Eller så skiftade det under dagen. Som ett aprilväder.

Nu efter förlossningen, så behöver kroppen långsamt få läka innan det fysiska ökas på. Långsamma promenader och mjuka lugna rörelser gäller tills vidare. Jag får ge lite extra tid till läkningen, eftersom det blev akut snitt. Så jag får även påminna mig att kroppen också återhämtar sig från en operation. Och i detta åter jobba med tålamod och acceptans.

Rörelse är en så viktig del i mitt liv. Det är min medecin, min läkning, mitt lyckopiller. Fysiskt, känslomässigt och mentalt.

Jag har länge längtat efter mindful jogging längs älven. Det jag kallar för yogga. När man joggar och är närvarande i vad som sker; bl.a att ta in allt från hur fötterna möter marken, känner och följer andetaget med medvetenhet, ser och uppskattar naturen som omger en. På samma sätt åker jag skidor när marken har fått sitt omslutande snötäcke.

Jag ser fram emot att få starta en ny yoga resa. Min kropp bär på mycket stelhet och smärta från att inte ha fått sin dos rörelse på länge. Och kroppen har förändrats under de senaste 10 månaderna. Gamla övervunna rädslor lär även vara tillbaka, då jag tillexempel inte vet hur kroppen idag skulle klara av att ramla ur en inversion (uppochner position). Det blir åter igen att få praktisera både tålamod och acceptans. Övervinna rädslor. Och läka.

En resa att se fram emot, och bli fruktansvärt frustrerad på. Och det är okej.

Det är i motgångar, motstånd och mörker vi lär oss saker. Och i ljuset och i livets flow vi får fira.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *